Instrumentet som håller samman bandet

Alla som har spelat i ett band vet vem som är den viktigaste instrumentalisten. För alla andra musiker och sångare kan vara hur bra som helst, men är inte batteristen tajt så kommer det ändå aldrig att låta bra.

En riktigt bra trummis har förmågan att inte bara hålla samman soundet, utan även föra bandet framåt. Behärskar trummisen aningen mer komplexa sätt att spela på så inspirerar detta övriga bandet till att ta klivet till nästa steg i utvecklingen. Egentligen behöver det inte vara särskilt avancerat, utan till en början kan det räcka med att kunna byta taktart eller göra stop-start-pauser i låtarna.
Sådana – förhållandevis – enkla saker skapar mer dynamik i musiken och för bandet framåt kreativt.

I motsats så kan man ta trummisen som inte ens är säkert på kunna hålla ihop bandet taktmässigt. Är det svajigt i kärnan så kommer det aldrig att kunna låta riktigt bra. Därför är taktfasthet kanske den viktigaste delen av att lära sig trumma.

Genom att spendera tid tillsammans med metronomen kan trummisen med tiden bli riktigt tajt.
Faktum är att samtliga bandmedlemmar tjänar på att lära sig spela efter metronom. Det kan ju låta hur trist som helst men att lyssna på det där tickandet, och se pendeln slå fram och tillbaka, gör under för känslan. När du verkligen kan känna takten i kroppen så kommer du att få det lättare att sväva ut i solon och långa jam.

Det är lite ”wax on, wax off”-mentalitet som gäller. Det kan tyckas segt och meningslöst när man är mitt i det, speciellt i början, men med tiden inser man poängen med det hela.

Ofta är det att man har grundat i sådana här övningar som gör den stora skillnaden längre fram. För utan ett stabilt fundament rasar en byggnad ihop. Precis som ett band kollapsar utan en säker trummis.